Hilma af Klint (1862–1944) var en svensk målare, teosof och andlig visionär som idag betraktas som en av pionjärerna inom abstrakt konst och andligt måleri. Långt innan abstraktionen blev etablerad inom modernismen skapade hon verk som hon själv beskrev som mediumistiska – målningar frambringade genom andlig vägledning.
Hilma af Klint och spiritualismen
Hilma af Klint var tidigt en andlig sökare. Redan som 17-åring (1879) började hon delta i spiritualistiska seanser. Tre år senare valde hon dock att lämna rörelsen, då hon inte upplevde att den höll den seriositet hon sökte.
Hennes andliga utveckling fortsatte dock i andra riktningar. Hon engagerade sig i flera esoteriska och filosofiska strömningar och blev medlem i Teosofiska Samfundet när det etablerades i Sverige 1889. Hon deltog även i teosofernas världskongress i Stockholm 1913 och förekommer i anteckningar hos Rosenkreutzarna. Under åren 1896–1897 var hon dessutom medlem i Edelweissförbundet.
”De Fem” – andliga sammankomster och automatisk teckning
Tillsammans med fyra andra kvinnor – Anna Cassel, Cornelia Cederberg, Mathilda Nilsson och Sigrid Hedman – bildade Hilma af Klint den religiösa gruppen ”Fredagsgruppen”, även kallad ”De Fem”.
Mellan 1896 och 1907 hade de spiritualistiska sammankomster varje fredag och förde noggranna anteckningar i åtta böcker. Under dessa möten:
- Studerade de Nya Testamentet
- Mediterade
- Höll seanser
- Praktiserade automatisk teckning
- Arbetade med andlig kommunikation
Sigrid Hedman fungerade ofta som kanal för andliga budskap. Gruppen upplevde kontakt med högre väsen som de kallade ”De Höga”. Under denna period växte Hilma af Klints känsla av att vara särskilt kallad till ett större uppdrag.
Genombrottet: Målningarna till Templet
År 1906, vid 43 års ålder, accepterade Hilma af Klint vad hon uppfattade som ett andligt uppdrag. Hon påbörjade då sin första abstrakta serie bestående av 26 målningar.
Hennes mest kända och centrala verk är serien ”Målningarna till Templet”, skapad mellan 1906 och 1915. Dessa verk är idag erkända som några av de tidigaste exemplen på systematisk abstrakt konst i Europa.
Hilma af Klint beskrev själv sin skapandeprocess som mediumistisk:
”Bilderna målades genom mig direkt, utan föregående teckning och med stor kraft. Jag hade ingen aning om vad bilderna skulle framställa och ändå arbetade jag fort och säkert utan att ändra ett penseldrag.”
Hon upplevde att hon var ett redskap – ett medium för en högre andlig dimension.
Abstrakt konst som andlig filosofi
Hilma af Klints systematiska målningar kan beskrivas som visuella representationer av komplexa filosofiska och andliga idéer. Hennes verk kombinerar:
- Symbolik
- Geometriska former
- Färgkodade andliga principer
- Dualitet och enhet
- Evolution och medvetandeutveckling
Från 1906 fram till sin bortgång 1944 ägnade hon sig åt abstrakt och andligt måleri. Hon avled efter en trafikolycka, men lämnade efter sig över 1000 verk – många av dem med instruktionen att inte visas förrän långt efter hennes död.
Erkännandet efter hennes död
Hilma af Klint är ett tydligt exempel på en konstnär vars betydelse uppmärksammades först långt efter hennes bortgång. Idag betraktas hon som en central gestalt inom:
- Abstrakt konsthistoria
- Andligt inspirerad konst
- Esoterisk modernism
- Konst och medvetandefilosofi
Hennes verk har visats på ledande museer världen över och har förändrat konsthistorien genom att omdefiniera vem som var först med den abstrakta revolutionen.
Bibliografi: